GOD JUL mina vänner! Fira ordentligt och lata er mycket!

Hajar hajar hajar

Ganska många undrar varför jag inte surfar när jag är i Australien. Detta är varför!

Julklapp från jobbet!

Glögg, pepparkakor, choklad och presentkort. Inte illa när man jobbat i tre veckor :).

Resultaten är uppe, alla kurser klarade. Check!

Nu jobbas det mycket. Väldigt bra för jag vill ha mycket pengar, men det hinns ju såklart även med andra saker. I lördags var det total månförmörkelse fast det hade jag ingen aning om förrän jag mötte upp Marie och några danska tjejer som var alldeles exalterade över detta fenomen. De hade dessutom läst på BBCs hemsida att Australien var bland de bästa platserna att se det från. Vi slog oss ner i parken och kvällen till ära spelade någon form av symfoniorkester där. Det var faktiskt häftigt måste jag medge men liksom lite långsamt, det tog ju 58 minuter och 10 sekunder (enligt Marie som läst på BBC) för hela månen att vara täckt av jorden. Dock tycker jag att själva fenomenet är förunderligt och det bjuder in till tankar om livet på jorden, solsystemet, den lilla människan och så vidare. Vi hade en hel del djupa diskussioner där i parken i lördags.

Söndagskvällen bjöd på norsk film med norskt sällskap på Perth filmfestival. Filmen vi såg heter Happy happy, men det var de verkligen inte. Tragikomisk är nog bättre, men helt klart sevärd. Alla visningar är på utomhusskärm med solstolar och det är ju en alldeles fantastisk upplevelse. Evenemanget pågår till april med ny film varje vecka, jag kommer garanterat gå fler gånger.

Musselmiddag på Captain Stirling med fina Marie-Michele, en fantastisk avslutning på en annars rätt tråkig dag. Inställda tåg, ersättningsbussar, åska och regn för att bara nämna några anledningar.

Måndag igen.

Måndag är den där bitterljuva dagen då allt återgår till rutinen, min starta om dag, skönt och också lite segt varje vecka. Men helgen var toppen. Lördagskvällen bjöd på avskedsfest med Veronique och Marie som redan lämnat respektive snart lämnar Perth.

Kvällen bjöd på en del bisarra upplevelser bland annat när vi kände oss redo att åka in till stan för fortsatt fest trängde vi in oss sju personer i en liten bil. Alla runt mig pratade franska, radion har bara en kanal som spelar klassisk musik. När vi ser en polisbil utbryter en hönsgård i bilen och franskan flyger i luften. Jag känner mig som om jag är med i en svartvit fransk film från förr.

När vi väl kom fram till stället vi skulle till ställde vi oss i kö för att visa leg och när vi blir godkända får vi en massiv stämpel på handleden där det står 'deathdisco', kul. Vidare ringlar sig kön till ett nytt ställe där man visar ID och de tar ansiktsbild och fingeravtryck. Känslan är bisarr och lite lätt obehaglig men detta är tydligen standard på nattklubbar i Perth (Inte de jag varit på förut). Stämpel nummer två i form av en diamant tar upp halva armen och bevisar att man är godkänd för dansgolvet.
Söndagen spenderades med Marie med att äta glass och bio. Vi försökte få julkänsla genom att kolla på Arthur Christmas, det gick sådär men filmen var söt iaf.
Denna måndag har bjudit på jobb och åskväder och nu sömn för att kunna le mot kunderna imorgon och på kvällen hoppas jag på musselmiddag.

Armen efter utekväll!

Dagens outfit!

Snyggt va!? Allt kommer från IKEA ;)

Och förresten klarade jag mig undan fågeln imorse.

En veckas ledighet sprang iväg med strandliv, Twilight och kompishäng men nu har jobbet på ikea börjat. Jag kommer att vara mest på avdelningen med ramar, speglar, ljus och annat plock men även lite på köksavdelningen. Arbetsuppgifterna går mest ut på att plocka undan varor som folk lägger ifrån sig när de kommit på att de inte vill ha dem längre och hålla ordning på avdelningen och däremellan svara på frågor från kunder. Den vanligaste frågan jag fått under de första dagarna är: Hur kommer man ut härifrån??

Roligaste med första dagen på jobbet  var fyra svenska tjejer som gick runt på avdelningen och skrattade och pratade om de roliga namnen som alla varorna har. Efter en stund kommer en av tjejerna fram till mig:

Kund: Excuse me can you pronounce this word for me (pekar på en skylt där det står ’snärtig’)

Jag: Oh sure... snärtig

Kund: Åh neeej är du svensk! Jag ville ju höra hur galet det låter när aussies uttalar de svenska orden.

Jag: Japp är svensk (sucker!)

Vi skrattar en stund ihop innan hon lommar iväg till sina tre väntande kompisar och måste rapportera att jag var svensk. Alla ser så himla besvikna ut så jag nästan börjar skratta för mig själv.

Det tråkigaste med jobbet har varit att tre dagar i rad när jag cyklat till tåget har jag blivit attackerad av en fågel som förmodligen tycker att jag är superfarlig för hans nya ungar. Två morgnar i rad blev jag pickad i huvudet och cyklade som en galning för att komma ifrån den rackarn och tredje dagen bytte jag sida av vägen men blev återigen attackerad. Nu har jag hittat en alternativ route, håll tummarna för att jag klarar mig idag!

Kuriosa om jobbet: Alla som jag träffat är jättetrevliga och chefen över chefen kommer från Hyllinge (inte långt från Kvidinge), vilket är lite roligt.

Hej SOMMARLOV!

Ja nu är det gjort, tentorna är avklarade och det gick nog rätt bra dessutom. Eller tillräckligt bra för systemet här är helt annorlunda så om man gjort bra i från sig resten av terminen så behöver man inte ens klara tentorna. Märkligt. Dock behövde jag klara åtminstone den ena då de resultaten inte varit så lysande. Den 19 december kommer betygen ut så då får vi veta ur det gick. Håll tummarna.

Det mesta av firandet har varit kungligt och även det är nu avklarat då folk börjar lämna Perth. Det känns märkligt att veta att de flesta inte kommer vara kvar här nästa termin, men som tur är kommer de flesta av de jag umgås mest med att komma tillbaka till stan efter sina äventyr. Imorgon börjar jag jobba och det ser jag fram emot. Tanken är att jobba så mycket som möjligt för 1-2 månader och sen åka till Nya Zeeland med ett stopp i Sydney på vägen. Vi får se om det bli så, det är ju långt dit.

De senaste dagarna har spenderats på stranden i hygglig värmebölja men också lite väl mycket vind kanske.

Så här tuff ser jag ut när jag sitter på biblioteket och lyssnar på föreläsningar en helt vanlig LÖRDAG!

NOVEMBER

Alltså vad hände egentligen med oktober? Nu är det redan november och i det här tempot kommer även november vara ett minne blott innan jag hinner blinka. Oktober bestod väldigt mycket av uppsatser och andra diverse skolprojekt, men nu är de alla inlämnade och det enda som kvarstår i skolan just nu är två sluttentor nästa vecka. Nu har vi ledigt så att vi kan plugga till tentorna så det är det som kommer hända de närmsta 10 dagarna. Därefter är det en veckas ledighet innan jag börjar jobba, ja minsann jag lyckades få ett sommarjobb. På ikea.

Anställningsintervjun var en av de mer intressanta jag varit på, vi var 20 personer på en slags gruppintervju och vi fick lösa olika uppgifter i grupper medan olika personer skrev ner allt som vi gjorde och sa. En av uppgifterna var så klart att bygga ihop något av ikeas saker och i min grupp fick vi en lampa. Det gick inte bra. Efter alla gruppuppgifter hade man en egen intervju med en ikea-person. Tur att de inte tyckte ihopbyggandet var viktigt.

I fredags när vi lämnat in de sista uppgifterna bestämde vi oss för att fira vårt delmål med en liten weekend trip till Rottnest Island som ligger en halvtimmes båttur från Perth. Den halvtimme var inte en av mina bättre i livet kan jag säga, besättningsmännen delade ut spypåsar och folk kräktes till höger och vänster. Det kändes värre än en kombination av bergochdalbana och virvelvinden på Liseberg. Men när vi väl kom fram var det värt det, Rottnest är en paradisö utan bilar men väldigt många cyklar och så kallade quokkas, en kombination av råttor och kängurur. De är i storlek med råttor men hoppar fram som kängurur och har en påse på magen. De är ganska äckliga egentligen men de är överallt på ön så det är lättare att vistas där om man låtsas tycka de är söta.

På lördagen hyrde vi cyklar och cyklade runt ön. Det var jättehärligt i säkert 5 minuter sen blåste det upp och det både regnade oh haglade om vartannat samtidigt som vinden piskade i ansiktet. Fast vackert var det och vi hade ju torra kläder att byta om till när vi cyklat klart.

Nu är det alltså tentaplugg som gäller och ikväll är det kajak igen, det är så kul!   

Promenad i kvällssolen

Quokka

Mardrömsbåt

Japp!

Vackert





Jag kände mig välkomnad hem av fina Ingrid!

Paddling i Perth, lektion 2

Ja nu var det dags, andra lektionen = K A P S E J S A!
Naturligtvis så regnade det ju även den här tisdagen. Det verkar vara regndagen nuförtiden, men det slutade även idag innan lektionen började. Dessutom var det helt vindstilla och alldeles perfekt temperatur.

Vi övade på att paddla rakt, svänga och stanna innan det var dags för själva kapsejsningen. Det gick bra och det känns himla skönt att ha det gjort. Nu vet jag att det inte är någon fara om det händer igen, precis som Fanny sa. Men vissa saker måste man bara uppleva själv för att veta.

RUGBY

Den senaste månaden eller så har Rugby-VM pågått på Nya Zeeland. Jag är inget stort fan av rugby, för mig är det mest stora män som brottas och försöker få tag i en boll. Dock såg jag öppningsmatchen Nya Zeeland-Tonga och tyckte att deras öppningsceremoni var rätt tuff men inte så att jag la det på minnet. Igår var det final, Nya Zeeland-Frankrike och återigen var Nya Zeeland delaktig i en rätt tuff öppningsceremoni. Tydligen kallas ”dansen” de gör för haka och är någon slags krigsdans från urbefolkningen.

Om matchen då, Nya Zeeland vann, tjohooo! Det fanns två anledningar för mig att heja på NZ

1. De var favoriter under stor press och tydligen är de det ofta men förlorar på hemmaplan så jag tyckte att de var värda att komma över det spöket.
2. De vann. Hade Frankrike vunnit hade jag nog varit lika glad ändå!

Tuff haka,  Nya Zeeland-Tonga

Nån har snott min cykel! Faaan, vad irriterande! Nej, den var inte låst men den stod på verandan, vem går in och tar en cykel på en veranda?! /SUR

Paddling i Perth

För några veckor sedan hittade jag en nybörjarkurs i kajak som skulle börja i mitten av oktober. Det verkade kul att göra något annat och folk som tagit kursen sa att det var väldigt vackert att paddla i solnedgången. Det lät himla bra och jag anmälde mig.

Igår var det dags för kursen att börja och jag vaknar av regnet som smattrar på rutan och vinden viner runt husknuten, fantastiskt! Hela dagen var jag så himla nervös och ville inte gå dit när det väl var dags. Tankar snurrade och jag funderade på VARFÖR jag alltid måste utsätta mig för såna här saker? Men jag var ju anmäld och det skulle nog ändå bli bra, det är ju en nybörjarkurs trots allt. Positiva tankar, positiva tankar...

Vi fick till att börja med sätta på oss flytvästar och någon slags kjol som senare skulle täcka hålet i kajaken så man inte blir blöt (Om Adam läser så ber jag om ursäkt för att terminologin inte sitter riktigt än!). Vi bar ut kajakerna vi skulle använda, som var korta och tydligen mer stabila än de långa. Vi fick även en paddel och övade på land på att glida i och ur kajaken för att förstå hur man ska göra om man kapsejsar och måste ta sig loss och ur. Här var jag rädd, inte längre nervös utan RÄDD!

Det hade slutat regna under dagen men det blåste fortfarande även om vågorna inte såg så stora ut kändes de stora. Jag vet inte riktigt hur mycket det berodde på att jag satt som en stel pinne i kajaken och inte riktigt följde vattnets rörelser eller om det var en extra känslig kajak jag hade ;). Det blev åtminstone bättre efter en stund och jag kunde följa ledarens instruktioner någorlunda (även om kajaken inte alltid följde mina) och paddla i en nästan rak linje med lite inslag av piruetter och sicksack, så klart.

Vi var fem nybörjare och alla var på ungefär samma nivå både vad gäller kajakskills och rädsla så kajaktimmen bjöd på nya vänskaper och många skratt! Det är DÄRFÖR jag utsätter mig för såna här läskigheter.  

Jag längtar redan till nästa tisdag, då ska vi öva på att kapsejsa.

Ungefär så här såg båtarna ut, men min var blå!

Så kom den äntligen, SOMMAREN! Med buller och bång dessutom, idag sken solen från arla morgonstund och redan vid tio visade termometern 33 grader i skuggan. Tjohoo!

Haj

Det finns hajar kring Australiens kustlinje. Det vet man. Jag minns när jag reste här med Johanna för sex år sedan och vi var så rädda att vi knappt vågade doppa oss i havet innan vi sprang upp igen för att vi hört talas om hajattacker. Sedan jag kom till Perth har jag fått en mer avslappnad attityd till det där med hajar och glatt åkt och surfat varje lördagsmorgon utan att tänka så mycket på saken.

För sex veckor sedan dog en man i 20-årsåldern efter en allvarlig attack av en vithaj, det var 30 mil härifrån och liksom väldigt långt bort även om hajar simmar 30 mil ganska enkelt.

Igår skulle min kompis ut och surfa vid Cottesloe Beach i Perth och möts av den här synen.

foto: Sebastian Wirhed

Stranden är avstängd och sökandet av en försvunnen man är i full gång. Senare under gårdagen öppnade polisen för möjligheten att mannen kanske blivit attackerad av en vithaj. Idag har det bekräftats att badbyxorna, som är det enda man hittat från mannen, bär skador som förmodligen orsakats av en haj.

Stämningen bland mina vänner har varit lite låg och ingen vet riktigt hur man ska ställa sig. Man vill ju såklart inte riskera att bli uppäten av en haj men samtidigt händer det ju så himla sällan. Jag känner att det kryper nära och att det känns lite obehagligt så kanske hoppar jag över surfingen på lördag.  

Oktoberfest!

Det bästa med att vara på resande fot eller på annan plats än hemma är att man (läs jag) öppnar sina sinnen och upplever nya saker. Dessutom träffas det mycket folk från olika länder och alla har sina egna festtraditioner som vi andra villigt deltar i. I fredags var det alltså dags att fira Oktoberfest på universitetet och för att få en ordentlig tysk start på dagen blev några av oss bjudna på frukost hemma hos tyska Michael och Mathias. Det var traditionell weisswurst, som de jagat runt halva Perth för att hitta och hemgjorda pretzels som ju inte direkt såg ut som på bilden de visade men var goda ändå. Dessutom är det ju tanken som räknas och ansträngt sig hade de utan tvekan gjort på morgonkvisten.

Weisswurst på gång.

Uppdukat, märk väl de hembakta pretzels.

På universitetet kunde man köpa vit bratwurst som tydligen inte ALLS är samma som weisswurst.

Lauren, Hannah och Michael

Sebastian har köpt sin pretzel.

Bilder!

Finns på facebook, klicka på länkarna nedan så kommer man till mina album från roadtripen!

1.
Roadtrip-> North

2.
Roadtrip-> North II

430 mil 9 dagar 4 tjejer 1 campervan

Något försenade rullar vi ut från Perth närmare halv sju på fredagsmorgonen för tio dagar sedan. Maten inhandlad, bilen packad och humöret var i topp. Första dagen spenderades i stort sett helt i bilen förutom oräkneliga toastopp (orutin!) och ett lunchstopp. När mörkret föll hittade vi en lagom gömd parkeringsplats mitt ute i ingenstans och vi sov som packade sillar i vår van tills solen gick upp och färden fortsatte mot Karijini Nationalpark. Här stannade vi 2 nätter och upplevde så mycket vacker natur att vi inte riktigt visste var vi skulle ta vägen. Det var naturliga pooler, vattenfall, rött berg och massa annat. Vi träffade massa intressanta människor på resande fot och utbytte erfarenheter i skenet av våra ficklampor på kvällskvisten.

När vi var tvungna att lämna detta fantastiska ställe bar det av mot strandorten Coral Bay och födelsedagsfirande av Hannah. Längs vägen hann vi med ett besök i gruvstaden Tom Price där vi fyllde på bensin, mat och vinförråd som redan sinade. I Coral Bay testade vi skimboarding och snorklade med stora fiskar innan vi bestämde oss för att åka lite längre norrut mot Exmouth och framförallt Turquoise Bay och Oysters Stacks som tydligen ska vara snorklingens rolls royce. Det bästa av det bästa. Två av tjejerna lyckades skåda en haj innan de fortare än fortast tog sig tillbaka till säkerheten på stranden. Vi fick höra efteråt att det var en alldeles ofarlig revhaj som håller till på Ningaloo Reef där vi snorklade.

Efter fantastiska dagar på stranden vände vi kosan söderut igen och hade ytterligare en natt i Coral Bay innan vi körde mot Monkey Mia och den så välkända delfinskådningen här. På morgon klockan 8 stod vi vid strandkanten med massa andra turister och väntade in delfinerna som skulle komma för att bli matade. Enligt guiden är det alltid samma fem delfiner som får mat men inte sällan tar de med sina kompisar till strandkanten och vi lyckades se åtminstone 10 delfiner innan vi fått nog och körde vidare söderut.

Vi ankom till Leeman väldigt sent på kvällen och åkte väldigt tidigt på morgonen och tyckte inte att vi behövde betala campingavgift för att parkera i några timmar så vi tog en rövare och dolde våra nummerplåtar och smet förbi betalningen. Busigt!

Sista timmarna på resan spenderades med sandboarding i Lancelin. Åh vad kul men åh vad man kan få sand överallt och det försvinner aldrig. Vi stoppade även strax norr om Perth för att ta oss en titt på de omtalade Pinnacles som är termithögar gjorda av kalksten och sand. Inte väldigt imponerande men vi såg vår första känguru som inte låg död vid vägkanten här och det var ju inte fy skam.

Tillbaka i Perth städades bilen ur innan återlämning och lördagskvällen och även söndagen spenderades med återhämtning inför dagens återkomst till skolvärlden. Jag känner mig redo!

Bilder är på väg, men det tar en evig tid att ladda upp dem =).

Roadtrip!

Tjohooo!
Mitterminslovet har äntligen kommit och vi ska imorgon ge oss ut på vår roadtrip norrut längs kusten. Enligt alla rapporter kommer vädret vara med oss, medeltemperatur 32 grader och sol. Det kommer bli mycket bilkörning, förhoppningsvis massor med stränder och lite delfiner. Det är planen.

Från början var planen att köra inland upp och längs kusten ner, men när man kör i outbacken är det större risk för olyckor och svårare för de som ska hjälpa en att komma dit så det blev ganska mycket dyrare. Dessutom var målet för inlandskörningen Karijini National Park som man även kan komma till om man kör kustvägen så det blev inte värt det. Nedan finns vår rutt och bilder på vår fina campervan som jag och Veronique var och hämtade idag. Jag körde genom Perth och fickparkerade tillochmed och det gick fint! Men rädd var jag i början =). Ikväll ska vi handla mat och packa bilen och imorgon 06.00 bär det av! YEAH!

Det gröna är vår rutt nu och det röda den ursprungliga planen. Tyvärr kommer vi få köra i stort sett samma väg hem men vi planerar olika stopp så det blir nog bra.

 Här är den, vår Wicked Campervan, älskar baksidan mest!

Nu har jag äntligen kommit ifatt mina kurser och lämnat in alla uppgifter inför mid-semester bedömningen, väldigt skönt. Tempot är högt både i skolan och utanför, det händer mycket hela tiden och alla vill hinna uppleva så mycket man kan på den tiden vi är här. Det är så kul, jag har det så himla bra och är så nöjd över att vara här.

Temafester är det gott om här och igår gick vi på en med second hand-glamour tema, vi såg inte kloka ut men hade himla roligt. Universitetsklubben för internationella studenter hade hyrt en del av ett uteställe så man kände i stort sett alla som var där. Om inte annat kände man nån som kände nån som kände personen man pratade med. Det var en väldigt lyckad kväll och det kändes inte minst imorse när klockan ringde och det var dags för surflektion. Men det var värt det och väldigt skönt att komma i vattnet, en bra kur mot baksmälla alltså. Dessutom kunde jag stå på brädan FLERA gånger idag. Tjohooo! Det är så himla kul med surfing =)).

Jag har också lyckats FÅ en cykel den här veckan, inte illa det heller. Jag ville köpa den av en kille från Kanada som inte använder den men han tyckte det var onödigt med pengar, han ville hellre bli bjuden på öl lite då och då. Det funkar för mig, liksom! Den är röd och har jättemånga växlar men ingen fotbroms. Och så är det ju vänstertrafik här, mycket att hålla reda på!

Party party och cykel!

Jag har till och med en hjälm som jag använder ibland!

Dropout

Ja, så är det. Jag gav upp kursen med aborginspråk. Och det känns så himla skönt! Istället måste jag ta två andra kurser inom lingvistik och de är så mycket mer intressanta än den förra, dessutom är de lite lättare också och det gör ju inte ont nånstans. Jag satt och slet mitt hår och kunde inte riktigt göra uppgifter som vi skulle göra för att jag inte förstod något alls och trots att jag läste igenom alla böcker och lyssnade på föreläsningarna igen så visste jag inte vart jag skulle börja. Pratade med min professor och vi kom överens om att det var bättre för mig att byta kurs. Han menade att man måste ju hinna ha lite roligt också, och det tycker minsann jag med!

Nu sitter jag hemma i helgen och läser ikapp på mina två nya kurser och försöker göra uppgifter med redan passerat inlämningsdatum klara medan vännerna mina är och upptäcker Rottnest Island i ösregn. Det kommer bli bra det här.

Lite Laakso på det:

Veckan i bilder!

Jus Burgers med Ingrid 

Stranddagar 

Pancake party 

David och Suresh, housemates, vågade sig fram 

Enda chansen till frukt och grönsaker till rimligt pris, Subiaco Fruit Market

Surflesson nr 1 

Av någon oförklarlig datoranledning kommer den här bilden på partypinglorna från Subi emellan, men så får det vara.

Inte heller förstår jag varför surfbilderna blir små, men som sagt, så får det vara!

En bra vecka har det varit åtminstone!

Update!

Den senaste veckan har varit minst sagt hektisk, quiz night, pub crawl, födelsedagsfest, strandhäng och.... bangcrash(!!) skolarbete. Fick lite av en chock när jag insåg att jag redan i fredags skulle lämna in första uppgiften i skolan. Hur gick det till, jag som hade så roligt och tyckte det var helt lagom att gå på föreläsningarna och lyssna innan det var dags för dagens äventyr. Nu har iallafall hjärnan gått med på att ställa in sig på att plugga igen. Som jag har fått påpekat för mig är det ju ändå därför jag är här. Också.

Som tur är var första uppgiften en reflektionsuppgift i min pedagogikkurs och samma gubbar som anses viktiga inom utbildningsområdet i Sverige anses viktiga här så egentligen var det inte en så svår uppgift. Jag har reflekterat om klassrumssituationer förr, men det var längesen jag tvingades använda akademisk engelska. Inlämningen är åtminstone gjord och nu kan jag bara hålla tummarna att det är bra nog för godkänt.

Helgen spenderades på stranden, vårvädret bjöd på solsken och strax över 25 grader. På lördagen åkte vi till Cottesloe beach och hyrde surfbrädor för att försöka bemästra vågorna, det gick sådär. Vi blev ganska bemästrade av de tätt kommande, massiva vågorna. Vi hade jättekul, men det var längesen (om någonsin) jag hade så mycket sand innanför bikinin. Och jo vi använde våtdräkt, men det hjälpte inte. Det tog på krafterna och när det var dags att gå ut och äta middag somnade jag nästan vid bordet. En lugn lördagskväll alltså. Nästa lördag blir det surfkurs på en strand som är lite mer nybörjarvänlig.

Skolan fortsätter och imorgon är det dags för nästa uppgift att lämnas in, språkanalys denna gång och inte vilket språk som helst utan ett aborginspråk som heter Arrernte. Ordet uttalas Arrenda så nu kan ju tänka hur lätt det är, men det är väldigt intressant och läraren är både rolig och hjälpsam. Jag ska hålla er uppdaterade om hur det går.

I övrigt går det sin gilla gång här, vädret växlar fortfarande men det är mycket varmare, skönt! Jag håller på att komma in i mina rutiner med skola, mat och motion efter semesterlika inledningsveckor helt enkelt. Pengarna rullar så snart ska jag börja titta efter ett extrajobb på riktigt!

Idag åkte jag en tur till ikea för att köpa lite småsaker till mitt rum. När jag gick därifrån stannade en bil och frågade om jag behövde skjuts. Tydligare tecken på att man handlat för mycket går väl knappt att få ;).

23 Daglish Street

Nu har jag äntligen flyttat in.

Här bor jag

 köket

matplats och skafferi

Fint takmönster i mitt rum 

Baksidan med det omtalade citronträdet