Paddling i Perth, lektion 2

Ja nu var det dags, andra lektionen = K A P S E J S A!
Naturligtvis så regnade det ju även den här tisdagen. Det verkar vara regndagen nuförtiden, men det slutade även idag innan lektionen började. Dessutom var det helt vindstilla och alldeles perfekt temperatur.

Vi övade på att paddla rakt, svänga och stanna innan det var dags för själva kapsejsningen. Det gick bra och det känns himla skönt att ha det gjort. Nu vet jag att det inte är någon fara om det händer igen, precis som Fanny sa. Men vissa saker måste man bara uppleva själv för att veta.

RUGBY

Den senaste månaden eller så har Rugby-VM pågått på Nya Zeeland. Jag är inget stort fan av rugby, för mig är det mest stora män som brottas och försöker få tag i en boll. Dock såg jag öppningsmatchen Nya Zeeland-Tonga och tyckte att deras öppningsceremoni var rätt tuff men inte så att jag la det på minnet. Igår var det final, Nya Zeeland-Frankrike och återigen var Nya Zeeland delaktig i en rätt tuff öppningsceremoni. Tydligen kallas ”dansen” de gör för haka och är någon slags krigsdans från urbefolkningen.

Om matchen då, Nya Zeeland vann, tjohooo! Det fanns två anledningar för mig att heja på NZ

1. De var favoriter under stor press och tydligen är de det ofta men förlorar på hemmaplan så jag tyckte att de var värda att komma över det spöket.
2. De vann. Hade Frankrike vunnit hade jag nog varit lika glad ändå!

Tuff haka,  Nya Zeeland-Tonga

Nån har snott min cykel! Faaan, vad irriterande! Nej, den var inte låst men den stod på verandan, vem går in och tar en cykel på en veranda?! /SUR

Paddling i Perth

För några veckor sedan hittade jag en nybörjarkurs i kajak som skulle börja i mitten av oktober. Det verkade kul att göra något annat och folk som tagit kursen sa att det var väldigt vackert att paddla i solnedgången. Det lät himla bra och jag anmälde mig.

Igår var det dags för kursen att börja och jag vaknar av regnet som smattrar på rutan och vinden viner runt husknuten, fantastiskt! Hela dagen var jag så himla nervös och ville inte gå dit när det väl var dags. Tankar snurrade och jag funderade på VARFÖR jag alltid måste utsätta mig för såna här saker? Men jag var ju anmäld och det skulle nog ändå bli bra, det är ju en nybörjarkurs trots allt. Positiva tankar, positiva tankar...

Vi fick till att börja med sätta på oss flytvästar och någon slags kjol som senare skulle täcka hålet i kajaken så man inte blir blöt (Om Adam läser så ber jag om ursäkt för att terminologin inte sitter riktigt än!). Vi bar ut kajakerna vi skulle använda, som var korta och tydligen mer stabila än de långa. Vi fick även en paddel och övade på land på att glida i och ur kajaken för att förstå hur man ska göra om man kapsejsar och måste ta sig loss och ur. Här var jag rädd, inte längre nervös utan RÄDD!

Det hade slutat regna under dagen men det blåste fortfarande även om vågorna inte såg så stora ut kändes de stora. Jag vet inte riktigt hur mycket det berodde på att jag satt som en stel pinne i kajaken och inte riktigt följde vattnets rörelser eller om det var en extra känslig kajak jag hade ;). Det blev åtminstone bättre efter en stund och jag kunde följa ledarens instruktioner någorlunda (även om kajaken inte alltid följde mina) och paddla i en nästan rak linje med lite inslag av piruetter och sicksack, så klart.

Vi var fem nybörjare och alla var på ungefär samma nivå både vad gäller kajakskills och rädsla så kajaktimmen bjöd på nya vänskaper och många skratt! Det är DÄRFÖR jag utsätter mig för såna här läskigheter.  

Jag längtar redan till nästa tisdag, då ska vi öva på att kapsejsa.

Ungefär så här såg båtarna ut, men min var blå!

Så kom den äntligen, SOMMAREN! Med buller och bång dessutom, idag sken solen från arla morgonstund och redan vid tio visade termometern 33 grader i skuggan. Tjohoo!

Haj

Det finns hajar kring Australiens kustlinje. Det vet man. Jag minns när jag reste här med Johanna för sex år sedan och vi var så rädda att vi knappt vågade doppa oss i havet innan vi sprang upp igen för att vi hört talas om hajattacker. Sedan jag kom till Perth har jag fått en mer avslappnad attityd till det där med hajar och glatt åkt och surfat varje lördagsmorgon utan att tänka så mycket på saken.

För sex veckor sedan dog en man i 20-årsåldern efter en allvarlig attack av en vithaj, det var 30 mil härifrån och liksom väldigt långt bort även om hajar simmar 30 mil ganska enkelt.

Igår skulle min kompis ut och surfa vid Cottesloe Beach i Perth och möts av den här synen.

foto: Sebastian Wirhed

Stranden är avstängd och sökandet av en försvunnen man är i full gång. Senare under gårdagen öppnade polisen för möjligheten att mannen kanske blivit attackerad av en vithaj. Idag har det bekräftats att badbyxorna, som är det enda man hittat från mannen, bär skador som förmodligen orsakats av en haj.

Stämningen bland mina vänner har varit lite låg och ingen vet riktigt hur man ska ställa sig. Man vill ju såklart inte riskera att bli uppäten av en haj men samtidigt händer det ju så himla sällan. Jag känner att det kryper nära och att det känns lite obehagligt så kanske hoppar jag över surfingen på lördag.  

Oktoberfest!

Det bästa med att vara på resande fot eller på annan plats än hemma är att man (läs jag) öppnar sina sinnen och upplever nya saker. Dessutom träffas det mycket folk från olika länder och alla har sina egna festtraditioner som vi andra villigt deltar i. I fredags var det alltså dags att fira Oktoberfest på universitetet och för att få en ordentlig tysk start på dagen blev några av oss bjudna på frukost hemma hos tyska Michael och Mathias. Det var traditionell weisswurst, som de jagat runt halva Perth för att hitta och hemgjorda pretzels som ju inte direkt såg ut som på bilden de visade men var goda ändå. Dessutom är det ju tanken som räknas och ansträngt sig hade de utan tvekan gjort på morgonkvisten.

Weisswurst på gång.

Uppdukat, märk väl de hembakta pretzels.

På universitetet kunde man köpa vit bratwurst som tydligen inte ALLS är samma som weisswurst.

Lauren, Hannah och Michael

Sebastian har köpt sin pretzel.

Bilder!

Finns på facebook, klicka på länkarna nedan så kommer man till mina album från roadtripen!

1.
Roadtrip-> North

2.
Roadtrip-> North II

430 mil 9 dagar 4 tjejer 1 campervan

Något försenade rullar vi ut från Perth närmare halv sju på fredagsmorgonen för tio dagar sedan. Maten inhandlad, bilen packad och humöret var i topp. Första dagen spenderades i stort sett helt i bilen förutom oräkneliga toastopp (orutin!) och ett lunchstopp. När mörkret föll hittade vi en lagom gömd parkeringsplats mitt ute i ingenstans och vi sov som packade sillar i vår van tills solen gick upp och färden fortsatte mot Karijini Nationalpark. Här stannade vi 2 nätter och upplevde så mycket vacker natur att vi inte riktigt visste var vi skulle ta vägen. Det var naturliga pooler, vattenfall, rött berg och massa annat. Vi träffade massa intressanta människor på resande fot och utbytte erfarenheter i skenet av våra ficklampor på kvällskvisten.

När vi var tvungna att lämna detta fantastiska ställe bar det av mot strandorten Coral Bay och födelsedagsfirande av Hannah. Längs vägen hann vi med ett besök i gruvstaden Tom Price där vi fyllde på bensin, mat och vinförråd som redan sinade. I Coral Bay testade vi skimboarding och snorklade med stora fiskar innan vi bestämde oss för att åka lite längre norrut mot Exmouth och framförallt Turquoise Bay och Oysters Stacks som tydligen ska vara snorklingens rolls royce. Det bästa av det bästa. Två av tjejerna lyckades skåda en haj innan de fortare än fortast tog sig tillbaka till säkerheten på stranden. Vi fick höra efteråt att det var en alldeles ofarlig revhaj som håller till på Ningaloo Reef där vi snorklade.

Efter fantastiska dagar på stranden vände vi kosan söderut igen och hade ytterligare en natt i Coral Bay innan vi körde mot Monkey Mia och den så välkända delfinskådningen här. På morgon klockan 8 stod vi vid strandkanten med massa andra turister och väntade in delfinerna som skulle komma för att bli matade. Enligt guiden är det alltid samma fem delfiner som får mat men inte sällan tar de med sina kompisar till strandkanten och vi lyckades se åtminstone 10 delfiner innan vi fått nog och körde vidare söderut.

Vi ankom till Leeman väldigt sent på kvällen och åkte väldigt tidigt på morgonen och tyckte inte att vi behövde betala campingavgift för att parkera i några timmar så vi tog en rövare och dolde våra nummerplåtar och smet förbi betalningen. Busigt!

Sista timmarna på resan spenderades med sandboarding i Lancelin. Åh vad kul men åh vad man kan få sand överallt och det försvinner aldrig. Vi stoppade även strax norr om Perth för att ta oss en titt på de omtalade Pinnacles som är termithögar gjorda av kalksten och sand. Inte väldigt imponerande men vi såg vår första känguru som inte låg död vid vägkanten här och det var ju inte fy skam.

Tillbaka i Perth städades bilen ur innan återlämning och lördagskvällen och även söndagen spenderades med återhämtning inför dagens återkomst till skolvärlden. Jag känner mig redo!

Bilder är på väg, men det tar en evig tid att ladda upp dem =).