Orientation week, att se fram emot det var helt onödigt. Det var den där välkomstveckan som man alltid undviker i Sverige men som jag kände var nödvändig för att jag är på andra sidan jordklotet, man kan ju aldrig veta om de ska säga något riktigt viktigt. På måndagen var det information mellan 9-16, mycket bra sades men det mesta har glömts bort redan. De kunde inte nog poängtera hur viktigt det var att gå på alla arrangemang under veckan och budskapet var detsamma överallt: Gå på föreläsningarna, seminarierna och lämna in uppgifter i tid. Det känns inte omöjligt.

Jag har också registrerat mig på mina kurser, en litteraturkurs om medeltiden i moderna tider, en lingvistikkurs om aborginernas olika språk och den som jag ser mest fram emot är en kurs som handlar om hur de skolgången fungerar i outbacken där de inte har skolor och klassrum. Imorgon börjar det, en timmes litteraturföreläsning innan jag återgår till ledigheten.

Eftersom skolan inte hunnit börja ordentligt än bjöd veckan på en hel del festligheter, väldigt trevligt. Det är något speciellt med att vara på fester där ingen egentligen känner någon och alla måste vara trevliga och engagerade. Även på hostelet har det varit fest då en tjej från Spanien fyllde år igår. Under kvällen gav jag mig in i en diskussion om löpning med en kille och det hela slutade med vadslagning. Klockan 8 imorse skulle vi mötas och springa. Om man inte dök upp fick man bjuda den andra på lunch någon dag, om båda dök upp skulle vi se vem som kunde springa längst. Jag hade inte druckit så mycket men killen kändes ganska berusad så jag var hyfsat säker på att han inte skulle dyka upp. MEN det gjorde han så det var bara att kuta på. Vi tog milspåret som går runt floden här och solen sken, det var en fantastisk morgon på alla sätt och det gick ju inte helt lätt men det var helt klart jobbigare för honom och det fick jag massa energi av. Så jag sprang längst. Säkert tio meter längre än honom.

Vädret är fortfarande instabilt, ena stunden skiner solen och i nästa vräker regnet ner och åskan går. Alla aussies är ju så klart glada över regnet, det kommer visst behövas när det väl blir sommar här. Ryktet säger att vädret kommer vara bra om tre-fyra veckor. Jag hoppas på det. Igår var vi på en av skolan organiserad busstur till Kings Park och Fremantle. Kings Park ligger på ett berg mitt i stan och enligt guiden är den större än Central Park i New York och utsikten över stan var magnifik. Vidare åkte vi till Fremantle som är en förort vid vattnet med trevliga marknader, fina barer och eget ölbryggeri. På vägen åkte vi förbi stranden, så nu har jag sett den. Inte illa. Åter till vädret som var fantastiskt hela tiden vi satt i bussen (ca 1-2 timmar) och precis när alla gått ut öppnade sig himlen och vi hann bli dränkta innan solen kom fram igen. Sjukt. Jag längtar till våren. Allt är som vanligt.

Hus, vad det verkar...

Efter att ha haft ett par riktigt trötta dagar här har jag nu börjat vakna till liv och känna mig som mig själv igen. Vädret är ganska dystert, det regnar i stort sett varje dag så det blir lite ruggigt även om temperaturen ligger ganska stadigt kring 15 grader. På caféer stoltserar de med sina vintererbjudanden och på stan blandas folk som har yllejackor och tjockare stövlar med de som tycker att det är rätt varmt och går runt i shorts och t-shirt. För mig en sällan skådad mix, men på nåt sätt en ganska härlig sådan.

Igår var det en sån där typisk hostel-fredag då alla samlas i köket lagar mat och dricker vin och har trevligt. Plötsligt dök det upp nya människor som kommit in till stan från landsbygden för att kunna vara med på helgens party. Jag kände mig inte helt tiptop igår så jag gick och la mig när de andra gick ut.

I morse kände jag mig som sagt som mig själv igen och var redo att ta mig an den ganska tråkiga uppgiften att leta boende. Då jag hängt lite med en norsk tjej de senaste dagarna, som varit ganska aktiv i boendesökandet, visste jag att det inte var superlätt att hitta något. Det finns många som vill hyra ut skitställen till utbytesstudenter, helt enkelt. Framåt lunch kom Ingrid och frågade om jag inte skulle hänga med på en visning och det tänkte jag att jag kunde, för att se vad som finns, vilken standard ställen håller osv. Jag var helt enkelt inte så peppad på stället hon föreslog, man skulle dela med 4 andra studenter, och det var egentligen inte hon heller men vi hade hört att det låg i ett bra område och satte oss på tåget och åkte dit. Det tog ungefär 5 min och vi kom till ett supermysigt litet centrum i en förort. Så långt var vi nöjda.

Vi blev upphämtade med bil och åkte den korta vägen till huset. Det var så himla sött, det fanns en lite trädgård på framsidan och stort kök och vardagsrum. Rummen vi skulle få vara också fräscha, likaså badrummen. Allt var bättre än det Ingrid sett innan så vi var beredda på att acceptera boendet redan här, men det som fick oss på fall var den lilla trädgården med uteplats på baksidan. Det växer till och med ett citronträd, kan det bli bättre?! Vi diskuterade saken lite snabbt och bestämde oss direkt för att ta det. Så imorgon ska vi skriva kontrakt och träffa våra andra room mates. Man ska ju inte ropa hej innan allt är klart men det känns himla skönt att slippa leta mer, även om jag i ärlighetens namn inte gjorde så stor del av jobbet.

Så imorgon skriva papper och sedan på måndag sätter skolans orientation week igång, de ordnar möjligheter att lära känna andra studenter genom utflykter och föreläsningar osv.

Det ser jag fram emot.

Framme.

Efter ett långt men ändå till större delen trevligt dygn pa resande fot är jag nu framme i Perth. Hur konstigt som helst och hur kul som helst. Jag har suttit med ett leende på läpparna sedan det australiska paret i stolarna bakom började prata med varandra med sin fantastiska dialekt, när planet lyfte från Bangkok.

Nu har jag sovit av mig den varsta jetlagen och kollat runt i stan lite, det verkar vara en gron stad med mycket parker. Jag bor pa ett hostel nara city och nastan alla har pluggar, eller ska plugga pa UWA och bade de boende och personal ar fantastiskt trevliga. Just idag oser regnet ner sa jag har druckit kaffe och last storre delen av dagen. Valdigt skont.

Jag maste bara beratta ett urval av min resa hit. Dagen i mandags började med att bästa Tove tog sig tid och följde med ut till Arlanda och hjälpte mig med väskor och annat, men mest höll hon mig sällskap. Jag checkade in och vi åt lunch innan det var dags att gå till gaten. Jag satt längst in och hade en barnfamilj framför mig med några riktiga busfrön till barn som lekte med mig hela resan. Bredvid mig satt deras mor och bredvid henne satt en ung man. Anledningen till att detta är viktigt var att vi alla tre började prata i början av resan och denna man berättar att han är på väg till Filippinerna för att förlova sig. Mycket spännande tycker vi andra, men undrar lite försynt var flickvännen håller hus. Hon är från Filippinerna och han ska åka till Manila och överraska henne med ett besök för att sedan ta med henne till Bangkok, där hon aldrig varit, och fria till henne på en takrestaurang. Detta har han planerat med hennes släkt och hon vet inget. Dessutom skulle han inte åka direkt till Manila utan går av i Bangkok för att besöka hotellet/restaurangen där de ska äta så att personalen där ska kunna frysa in ringen och sedan servera den i ett glas champagne (eller var det vin?) och då skulle han gå ner på knä. Det tycker jag man kan kalla frieri, ska det va så ska det va!