Framme.

Efter ett långt men ändå till större delen trevligt dygn pa resande fot är jag nu framme i Perth. Hur konstigt som helst och hur kul som helst. Jag har suttit med ett leende på läpparna sedan det australiska paret i stolarna bakom började prata med varandra med sin fantastiska dialekt, när planet lyfte från Bangkok.

Nu har jag sovit av mig den varsta jetlagen och kollat runt i stan lite, det verkar vara en gron stad med mycket parker. Jag bor pa ett hostel nara city och nastan alla har pluggar, eller ska plugga pa UWA och bade de boende och personal ar fantastiskt trevliga. Just idag oser regnet ner sa jag har druckit kaffe och last storre delen av dagen. Valdigt skont.

Jag maste bara beratta ett urval av min resa hit. Dagen i mandags började med att bästa Tove tog sig tid och följde med ut till Arlanda och hjälpte mig med väskor och annat, men mest höll hon mig sällskap. Jag checkade in och vi åt lunch innan det var dags att gå till gaten. Jag satt längst in och hade en barnfamilj framför mig med några riktiga busfrön till barn som lekte med mig hela resan. Bredvid mig satt deras mor och bredvid henne satt en ung man. Anledningen till att detta är viktigt var att vi alla tre började prata i början av resan och denna man berättar att han är på väg till Filippinerna för att förlova sig. Mycket spännande tycker vi andra, men undrar lite försynt var flickvännen håller hus. Hon är från Filippinerna och han ska åka till Manila och överraska henne med ett besök för att sedan ta med henne till Bangkok, där hon aldrig varit, och fria till henne på en takrestaurang. Detta har han planerat med hennes släkt och hon vet inget. Dessutom skulle han inte åka direkt till Manila utan går av i Bangkok för att besöka hotellet/restaurangen där de ska äta så att personalen där ska kunna frysa in ringen och sedan servera den i ett glas champagne (eller var det vin?) och då skulle han gå ner på knä. Det tycker jag man kan kalla frieri, ska det va så ska det va!