Orientation week, att se fram emot det var helt onödigt. Det var den där välkomstveckan som man alltid undviker i Sverige men som jag kände var nödvändig för att jag är på andra sidan jordklotet, man kan ju aldrig veta om de ska säga något riktigt viktigt. På måndagen var det information mellan 9-16, mycket bra sades men det mesta har glömts bort redan. De kunde inte nog poängtera hur viktigt det var att gå på alla arrangemang under veckan och budskapet var detsamma överallt: Gå på föreläsningarna, seminarierna och lämna in uppgifter i tid. Det känns inte omöjligt.

Jag har också registrerat mig på mina kurser, en litteraturkurs om medeltiden i moderna tider, en lingvistikkurs om aborginernas olika språk och den som jag ser mest fram emot är en kurs som handlar om hur de skolgången fungerar i outbacken där de inte har skolor och klassrum. Imorgon börjar det, en timmes litteraturföreläsning innan jag återgår till ledigheten.

Eftersom skolan inte hunnit börja ordentligt än bjöd veckan på en hel del festligheter, väldigt trevligt. Det är något speciellt med att vara på fester där ingen egentligen känner någon och alla måste vara trevliga och engagerade. Även på hostelet har det varit fest då en tjej från Spanien fyllde år igår. Under kvällen gav jag mig in i en diskussion om löpning med en kille och det hela slutade med vadslagning. Klockan 8 imorse skulle vi mötas och springa. Om man inte dök upp fick man bjuda den andra på lunch någon dag, om båda dök upp skulle vi se vem som kunde springa längst. Jag hade inte druckit så mycket men killen kändes ganska berusad så jag var hyfsat säker på att han inte skulle dyka upp. MEN det gjorde han så det var bara att kuta på. Vi tog milspåret som går runt floden här och solen sken, det var en fantastisk morgon på alla sätt och det gick ju inte helt lätt men det var helt klart jobbigare för honom och det fick jag massa energi av. Så jag sprang längst. Säkert tio meter längre än honom.

Vädret är fortfarande instabilt, ena stunden skiner solen och i nästa vräker regnet ner och åskan går. Alla aussies är ju så klart glada över regnet, det kommer visst behövas när det väl blir sommar här. Ryktet säger att vädret kommer vara bra om tre-fyra veckor. Jag hoppas på det. Igår var vi på en av skolan organiserad busstur till Kings Park och Fremantle. Kings Park ligger på ett berg mitt i stan och enligt guiden är den större än Central Park i New York och utsikten över stan var magnifik. Vidare åkte vi till Fremantle som är en förort vid vattnet med trevliga marknader, fina barer och eget ölbryggeri. På vägen åkte vi förbi stranden, så nu har jag sett den. Inte illa. Åter till vädret som var fantastiskt hela tiden vi satt i bussen (ca 1-2 timmar) och precis när alla gått ut öppnade sig himlen och vi hann bli dränkta innan solen kom fram igen. Sjukt. Jag längtar till våren. Allt är som vanligt.